torsdag 24 november 2011

det skrämmande psyket

med risk för att det blir för mycket arkitektpladder här så måste jag ändå bara bekänna en sak som plötsligt blev väldigt uppenbar.

inför arkitekturanalystexten som ska skrivas inom en snar framtid började jag idag bläddra lite i de tidningar jag har samlat på mig under de här snart 1,5 åren som arkitekturstuderande och insåg något intressant

fram till september har jag inte läst en enda artikel i Sveriges Arkitekter eller Arkitektur...

dvs innan kursen nutida arkektur, teori och historia började....

söndag 20 november 2011

den givna internreferensen

gentrifiering, social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter. Begreppet myntades under 1960-talet av den brittiska sociologen Ruth Glass (1912–90), som i London hade iakttagit hur individer från den bildade, högre medelklassen (vilken på engelska ibland benämns gentry) bosatte sig i nedgångna arbetarklassområden med äldre byggnation och bidrog till dessas fysiska upprustning.

Den gradvisa förändringen av stadsdelens sociala sammansättning leder ofta till att andelen höginkomsttagare ökar, att områdets sociala status höjs, en förändring i områdets utbud av tjänster samt till att bostadspriserna ökar. De ökade priserna kan i sin tur leda till att låginkomsttagare trängs ut från området. I Sverige har gentrifiering kunnat iakttas i exempelvis gamla arbetarstadsdelar som Södermalm i Stockholm och Haga i Göteborg.

ne.se

måndag 14 november 2011

det där med folk

Och jag tänker lite på vad Dostojevskij skriver om Raskolnikovas tankar om övermänniskan i Brott och Straff. Och på vad berättarrösten berättar om "unika" och "speciella" människor kontra "ordinära" människor i Idioten.

Och jag tänker på hur jag själv ser på det.

När jag läste Brott och Straff tänkte jag - whatever - och bortförklarade det som en beskrivning av en galen mans tankar, men när jag läste Idioten slog det mig. Då började jag tänka - men hur ser Dostojevskij själv på sig själv? Ser han sig själv som en speciell och unik människa? Eller som en människa som tror sig speciell men som inte är det och också innerst inne vet om att den inte är speciell. Precis som Ganja i romanen.

Men bland annat för att jag inte har läst ut Idioten än, så har jag skjutit bort den ur mina direkta tankar. Tills nu. Då jag åter började tänka på det där med "speciella" och "vanliga".

Jag lekte ju lite med tanken på om det skulle finnas sådana människor, och den omedelbara tanken, efter mina funderingar över Dostojevskij himself, var såklar huruvida jag själv var en speciell människa. Eller som sagt ovan, bara en vanlig människa som så gärna vill vara speciell men som innerst inne vet sanningen.

Och tanken att tanken om övermänniskan skulle vara helt befängd slog mig inte ens.


Alla ser väl sig själva som lite speciella. Och sådant ligger väl så mycket i betraktarens öga. Jag menar alltså - om en person anser sig speciell trots att inte jag tycker det så betyder ju inte det att min åsikt är över dennes. Om det nu inte finns någon överordnad ordning.

Äh, jag vet faktiskt inte.

Det här är väl bara svammel.

Jag tror inte på det - det var väl bara det jag ville säga. Så.

Jag tror inte på det.


tisdag 8 november 2011

förbannad

För ett tag sedan blev jag med stor entusiasm provocerad av allt. Det var en trevlig känsla.

I dag går jag ut stenhårt med ilska.

Jag är förbannad, inte provocerad, utan förbannad, idag.

Jag tänker inte gå in på vad jag är förbannad över men det är en jävligt härlig känsla det med.
Kelis är jävligt bra på att vara arg

tisdag 1 november 2011

eller informationsöverflöd?

Såhär på kvällen, efter att ha fått lufta mina tankar även i skolan, tänker jag:

Jag håller fortfarande fast vid vad jag tidigare tänkte men undrar även
om det är mängden information som gör att man måste sålla?

Är det detta som är att smått äcklas över bloggfenomenet
på samma sätt som gubbiga föreläsare bara till slut går rakt igenom huvudet
från det ena örat ut genom det andra.

bla bla bla bla.

Det känns som att det finns ett samband

De är kunniga, jättekunniga, men så fruktansvärt medvetna om det och sin egen excellens. Blä. blurk.

Informationskonsumtion

Inget får mig att känna mig så mycket som en konsument. Inget får mig att känna mig så ointelligent. Så dum. Som när jag scrollar ner för olika bloggar. När jag konsumerar bilder. Låter mina ögon få vad de vill ha för att sedan direkt fortsätta med en annan blogg. Mer Mer Mer. Men sedan glömma.

Inget känns så hopplöst.

Det är ju oftast saker som jag tycker är intressant som jag scrollar förbi, och det är det som är läskigt. Att aldrig fördjupa sig. Notera, gå vidare.

Nej.

Sådant får mig att ifrågasätta mediet Internet. Och sådant får mig att önska att jag kunde stänga av datorn. men.

Jag får liknande känslor när jag lyssnar på P1 på morgonen. När jag hör hemska saker efter hemska saker som händer överallt i världen. Ekonomisk kris, det svenska skolsystemet, diskriminering i samhället, siffor, höjda elkostnader, fruktansvärda situationer utomlands, krig, revolution, svenska politiker från olika block som käbblar om vem som orsakade felet.

Och det på samma sätt bara rinner av mig. Jag går till skolan, eller till jobbet om det är en sådan dag, eller fortsätter på en ledig dag och tänker inte mer på det. Jag undrar om det ens spelade någon roll i mig. Saker som verkligen har potential i att göra mig upprörd rinner bara av mig. Är jag en konsument då också?

Är det det korta formatet som ekots nyheter och bloggarna innebär som inte kan starta ett ordentligt engagemang hos mig? Att saker först sätter sig efter ett timmeslångt Kaliber, Babel, Kosmo eller K-special. Krävs det ett tag för att så fröt till en tanke? Om det är så så bekräftar det varför jag har börjat tveka inför Kobra. Jag älskar Kobra, men det engagerar mig inte. Kobra är enkel konsumtion - och bara en halvtimma långt.

Bloggar engagerar inte som böcker. Men de kan få en att klicka på länkar och öppna världar...

Informationskonsumtion.