torsdag 29 december 2011

perfekt dag för hav

mitt i stormen, whatever den nu kallas, vad sägs om mellandagsstormen 11, så begav jag mig ut.
den galna idén att åka till havet blev framförd över telefon.

Röda Sten mitt i fucking stormen. I bil, visserligen och till största delen av tiden. Men visst. Vågor och skit är rätt fett.

Det tillåter mig en kvarts dygn senare att helt ägna mig åt filmer och narcissism. Pulp fiction som till viss del är rätt vidrig men som också får mig att vilja lägga in motherfucker i varenda mening.

Awesome motherfucking dag

tisdag 27 december 2011

A day in the life

En helt vanlig dag får jag för mig att rensa vattenlåset i köket...

Well.

Det var ju äckligt och så, med beläggningar och skit. Och jag är uppenbarligen mycket ordentligare än hyresgästen före mig. Det var en gammal hönökakepåse där bakom och jag kan inte minnas att jag har köpt hönökaka, någonsin.

Men ändå ganska tillfredsställande. Tills paniken då jag satte ihop allting och det läckte. För mitt inre öga ser jag hur jag springer runt i disney-kalle-anka-slita-håret-panik. Men det gjorde jag ju inte. JAg funderade på att ringa hyresvärden, pappa och använde lite mer våld. Men det gick inte ihop.

Vad gör man? Googlar. Får upp en massa vattenlås till handfat, herregud det där är ju enkelt ju! Men köket då!!?? Hittar köket. Får bekräftat att jag har gjort allt rätt. Går tillbaka och använder mer våld. SUCCESS!

hu.

återigen. tillfredsställelse.

Den här lägenheten har gjort mig oerhört huslig.

söndag 25 december 2011

Juldagen

Sockerchock.

smått illamående.

kärlek.


Året var 2011

2011.

Året då jag började lyssna på rap.

lördag 24 december 2011

JULKUL..hm

Men god jul då!

Jag har varit oerhört tyst på den senaste tiden. Av flera anledningar. Dels för att jag blev så trött på mig själv och tänkte att om inte ens jag orkar läsa det jag skriver varför kommer andra orka det? Dels också av en viss interneträdsla, det där "FACEBOOK TAR ÖVER VÄRLDEN" och så där. Dels också för att jag har haft så insanely mycket att göra. Ja alltså i skolan och så.

Men det har varit fine! Verkligen.

Så nu har vi mig här igen. Efter några dagars mer eller mindre ledighet. På freaking julafton.

Hemma i mitt lilla hem. Med P1. Och så. Jag kommer ihåg de från de två senaste jularna också: damn vad gött det är att vara själv på julförmiddagen. Alltså verkligen.

Men i alla fall.


Vi firar att året snart är slut med ett gulligt djur.



tisdag 20 december 2011

torsdag 24 november 2011

det skrämmande psyket

med risk för att det blir för mycket arkitektpladder här så måste jag ändå bara bekänna en sak som plötsligt blev väldigt uppenbar.

inför arkitekturanalystexten som ska skrivas inom en snar framtid började jag idag bläddra lite i de tidningar jag har samlat på mig under de här snart 1,5 åren som arkitekturstuderande och insåg något intressant

fram till september har jag inte läst en enda artikel i Sveriges Arkitekter eller Arkitektur...

dvs innan kursen nutida arkektur, teori och historia började....

söndag 20 november 2011

den givna internreferensen

gentrifiering, social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av individer ur lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter. Begreppet myntades under 1960-talet av den brittiska sociologen Ruth Glass (1912–90), som i London hade iakttagit hur individer från den bildade, högre medelklassen (vilken på engelska ibland benämns gentry) bosatte sig i nedgångna arbetarklassområden med äldre byggnation och bidrog till dessas fysiska upprustning.

Den gradvisa förändringen av stadsdelens sociala sammansättning leder ofta till att andelen höginkomsttagare ökar, att områdets sociala status höjs, en förändring i områdets utbud av tjänster samt till att bostadspriserna ökar. De ökade priserna kan i sin tur leda till att låginkomsttagare trängs ut från området. I Sverige har gentrifiering kunnat iakttas i exempelvis gamla arbetarstadsdelar som Södermalm i Stockholm och Haga i Göteborg.

ne.se

måndag 14 november 2011

det där med folk

Och jag tänker lite på vad Dostojevskij skriver om Raskolnikovas tankar om övermänniskan i Brott och Straff. Och på vad berättarrösten berättar om "unika" och "speciella" människor kontra "ordinära" människor i Idioten.

Och jag tänker på hur jag själv ser på det.

När jag läste Brott och Straff tänkte jag - whatever - och bortförklarade det som en beskrivning av en galen mans tankar, men när jag läste Idioten slog det mig. Då började jag tänka - men hur ser Dostojevskij själv på sig själv? Ser han sig själv som en speciell och unik människa? Eller som en människa som tror sig speciell men som inte är det och också innerst inne vet om att den inte är speciell. Precis som Ganja i romanen.

Men bland annat för att jag inte har läst ut Idioten än, så har jag skjutit bort den ur mina direkta tankar. Tills nu. Då jag åter började tänka på det där med "speciella" och "vanliga".

Jag lekte ju lite med tanken på om det skulle finnas sådana människor, och den omedelbara tanken, efter mina funderingar över Dostojevskij himself, var såklar huruvida jag själv var en speciell människa. Eller som sagt ovan, bara en vanlig människa som så gärna vill vara speciell men som innerst inne vet sanningen.

Och tanken att tanken om övermänniskan skulle vara helt befängd slog mig inte ens.


Alla ser väl sig själva som lite speciella. Och sådant ligger väl så mycket i betraktarens öga. Jag menar alltså - om en person anser sig speciell trots att inte jag tycker det så betyder ju inte det att min åsikt är över dennes. Om det nu inte finns någon överordnad ordning.

Äh, jag vet faktiskt inte.

Det här är väl bara svammel.

Jag tror inte på det - det var väl bara det jag ville säga. Så.

Jag tror inte på det.


tisdag 8 november 2011

förbannad

För ett tag sedan blev jag med stor entusiasm provocerad av allt. Det var en trevlig känsla.

I dag går jag ut stenhårt med ilska.

Jag är förbannad, inte provocerad, utan förbannad, idag.

Jag tänker inte gå in på vad jag är förbannad över men det är en jävligt härlig känsla det med.
Kelis är jävligt bra på att vara arg

tisdag 1 november 2011

eller informationsöverflöd?

Såhär på kvällen, efter att ha fått lufta mina tankar även i skolan, tänker jag:

Jag håller fortfarande fast vid vad jag tidigare tänkte men undrar även
om det är mängden information som gör att man måste sålla?

Är det detta som är att smått äcklas över bloggfenomenet
på samma sätt som gubbiga föreläsare bara till slut går rakt igenom huvudet
från det ena örat ut genom det andra.

bla bla bla bla.

Det känns som att det finns ett samband

De är kunniga, jättekunniga, men så fruktansvärt medvetna om det och sin egen excellens. Blä. blurk.

Informationskonsumtion

Inget får mig att känna mig så mycket som en konsument. Inget får mig att känna mig så ointelligent. Så dum. Som när jag scrollar ner för olika bloggar. När jag konsumerar bilder. Låter mina ögon få vad de vill ha för att sedan direkt fortsätta med en annan blogg. Mer Mer Mer. Men sedan glömma.

Inget känns så hopplöst.

Det är ju oftast saker som jag tycker är intressant som jag scrollar förbi, och det är det som är läskigt. Att aldrig fördjupa sig. Notera, gå vidare.

Nej.

Sådant får mig att ifrågasätta mediet Internet. Och sådant får mig att önska att jag kunde stänga av datorn. men.

Jag får liknande känslor när jag lyssnar på P1 på morgonen. När jag hör hemska saker efter hemska saker som händer överallt i världen. Ekonomisk kris, det svenska skolsystemet, diskriminering i samhället, siffor, höjda elkostnader, fruktansvärda situationer utomlands, krig, revolution, svenska politiker från olika block som käbblar om vem som orsakade felet.

Och det på samma sätt bara rinner av mig. Jag går till skolan, eller till jobbet om det är en sådan dag, eller fortsätter på en ledig dag och tänker inte mer på det. Jag undrar om det ens spelade någon roll i mig. Saker som verkligen har potential i att göra mig upprörd rinner bara av mig. Är jag en konsument då också?

Är det det korta formatet som ekots nyheter och bloggarna innebär som inte kan starta ett ordentligt engagemang hos mig? Att saker först sätter sig efter ett timmeslångt Kaliber, Babel, Kosmo eller K-special. Krävs det ett tag för att så fröt till en tanke? Om det är så så bekräftar det varför jag har börjat tveka inför Kobra. Jag älskar Kobra, men det engagerar mig inte. Kobra är enkel konsumtion - och bara en halvtimma långt.

Bloggar engagerar inte som böcker. Men de kan få en att klicka på länkar och öppna världar...

Informationskonsumtion.


fredag 28 oktober 2011

fåglar för ett tag sedan


det där med att inte kunna låta bli kameran när man sitter vid fönstret en morgon/kväll eller när det nu är

söndag 23 oktober 2011

a no no nom

Det där med att äta nyttigt då. Jag känner att det i alla fall har gått från snabbast möjligt till att växla mellan riktigt kasst och ändå helt okej. Eller vad sägs om choklad till middag?

fredag 21 oktober 2011

det lägger sig

Det börjar så smått lägga sig. Jag ser fram emot lediga eftermiddagar. Jag tar hand om dem. Youtubar. Svt-playar. Caddar upp både bastun och vindskyddet. Bara för att jag har tid. Läser Ibelings "Supermodernism"-text som vi skall ha seminarium på. Tänker: vad är det här för skit?

Och jag tänker nu. På det bästa festivalminne jag har. Från Roskilde 2008. Radiohead. En hög liten dansk/norsk kille som säkert var äldre än vad jag var då. Jag kommer nog aldrig glömma honom. Hur jävla lycklig han var. Hur han dansar i sin egen värld med slutna ögon. Hur han i min efterkonstruktion på något sätt liknade Thom Yorke. Och jag som i princip bara hade lyssnat igenom In Rainbows ett par gånger som förberedning. När Reckoner kommer blir han helt till sig och säger till av sina vänner: krama mig! På valfritt nordiskt språk.

Och jag tänker. Är det bara jag som sjunger i mitt lägenhetshus eller är det välisolerade väggar?

lördag 15 oktober 2011

!?

HANTERA LEDIGHET!
Jävlar min get vad skönt. Två lediga dagar i rad för första gången på en månad? Mer?

Och i och med att jag aktiverade mig igår genom att bygga ministolar i ståltråd på röhsska, kolla på konst till förmån för hemlösa på lagerhuset och gå på hemlig bio på Hagabion som visade sig vara en dokumentär om Anna Politkovskaja, efter det kan jag med ro i kroppen ägna mig åt ingenting i dag.

Strösaker. Gå på stan kanske. Lämna tillbaka lite böcker. Framkalla lite film. Kanske hitta en vinterjacka?

Eller bara som hittills. Lyssna på Spanarna i sängen till klockan elva. Myskläder. Dricka sent kaffe.

fredag 14 oktober 2011

rehab? no no no

Jag är lite fuck off just nu och misstänker starkt att det beror på att projektet är över och man kan börja tänka efter. Både positivt och negativt, skönt och jobbigt. Men vi tog oss levande ur det med någon sorts värdighet i behåll. Med en mops i regnponcho på planschen.

Nä. Får ta tag i det här med att rehabilitera mig.

onsdag 12 oktober 2011

knas

.

vad man hatar rollerna man tar på sig.

när man är trött

fredag 7 oktober 2011

NU JÄVLAR

Som en kommentar på vad jag skrev sist så kan jag erkänna att det går i vågor. I förrgår kom jag hem och trodde att det aldrig skulle gå. Jag kände mig nära knäckt.

Vi har ju diskuterat det här. Och att kursansvariga kommer in och frågar om det finns några oklarheter i schemat onsdag morgon, när vi ska börja med ett nytt kursmoment när vi har inlämningsdeadline på måndag och ingen är klar, och hela klassen säger JAAA! Nej, och skämtet i att "ni kan välja bort ett av inlämningskraven", så behöver vi inte schemalägga kvällstid, för det vill vi ju inte. Och hela klassen är - skojar dom med oss? När jag är en av de som går hem tidigt, och jag har inte varit hemma innan nio på hela veckan. Jag var i skolan i söndags, jag jobbade i lördags. Och förra veckan var likadan. Och att DET ÄR INTE OK. En hel klass KAN INTE VARA EFTER.

Men som sagt, ibland går det bra och ibland går det mindre bra och igår däremot gick det bättre. Och jag var hemma innan tio.

Ut i kväll, jobb i morgon, slutspurt och plotta på söndag, stupa på måndag.

Tills dess:


24 Video APC40 Mashup created by Chris from Ithaca Audio

via Booooooooom

SLUUTSPUUUURTEN!!!!!! 

måndag 3 oktober 2011

projekttid

och det blir långa dagar
och man trodde aldrig att man frivilligt skulle ställa upp med att arbeta i tolv timmar
och det är inte ens mycket
och man kommer hem
och man är på rätt gott humör
och man är rätt nöjd med sin arbetsinsats
och man vet
att man lika gärna hade kunnat vara galen av frustration
men man är rätt nöjd

söndag 2 oktober 2011

gröt

Lyssnar på Gbgpop och snurrar 360 grader

onsdag 28 september 2011

godmorgon

WAAH! okej okej. sorry. hej

Så.

Ja, nog lite mycket nu på gång. Projekt på högvarv. Kreativiteten sprutar ur våra öron - eller nja. Vi blev så oförskämt glada över att ha lyckats få upp volymer och göra solstudier i Revit att hela ritsalen måste ha hatat oss. De kan ha hatat oss när vi kom på att vi skulle ha ett solur i mitten på vår innergård. Barockplanering deluxe.

Så, det har ju blivit lite sådana dagar. Lite helg med lite jobb med lite SOULASTATICPEPP på lilla pustervik med lite bokmässa och så och inte en lugn stund. Typ citronmarmelad och bröd och herregud! Ja, och så lära sig program då alltså.

Och sa jag att jag hoppade av Retoriken? Jo, det sa jag. Jag har börjat med modellteckning (kroki) i stället.

Ja så är det. Men alltså, tre timmar i veckan, inga hemuppgifter. Bara teckna. Jag kände mig faktiskt lycklig när vi höll på igår. Faktiskt. Nä. alltså lugna stunder? Vad är det?

Kommer väl att kompensera deluxe snart. Kommer behöva att kompensera. Kommer att bli galen i samma veva. GÖTT.

Och förresten. Yoko Ono! Varför lyssnar man så lite på henne?


och förresten. hur bra är inte det här albumet!!??
Yoko Ono – Yes, I'm A Witch

fredag 23 september 2011

Mellan

Från Manuel Angot.
Fint och så. Typ referensbild nu

onsdag 21 september 2011

laster och lättnader

Oj, jag har tydligen upptäckt en ny last. Nu okynneshandlar jag inte bara böcker på internet. Jag har även lyckats buda hem två analoga kameror (till) från tradera. fast alltså, det kan ju hända att jag får den tredje också.

Ett annat oj, eller snarare en pust av lättnad var att jag kunde avsluta min retorikkurs i tid. Det var inte för sent. Jag kan söka igen. Och nu är det ingen återvändo. SKÖNT. Pusten av lättnad.

Så.

Danmark och så var förresten okej.

peppen

God morgon alla pigga, och alla andra. Jag göttar mig med te och choklad som efterrätt till min grötfrukost idag. Varför? Jo, för jag taggar inför en dagsresa till Lousiana, Danmark och Bo01. Studieresa. Intressant. Och så.


tisdag 20 september 2011

modern no. 2


MODERN No.2 -trailer- from MIRAI_MIZUE on Vimeo.

alltså söt! alltså jag vill vara med. och så. Bara lite. så.

via Booooooooom

EDIT: vid närmare eftertanke tror jag att det har med all postmodernistisk input jag har fått den här morgonen i kombination med den glada musiken. Glad musik, alltså.

måndag 19 september 2011

söndag 18 september 2011

älskar förresten att någon kommit hit genom att söka på

ugnspannkaka tatuering

Som en liten uppdatering

Lite klibbig så där, inte som i fysiskt, inte som i svettigt, utan något annat. Snarare något klibbigt inuti. Och det säger jag medveten om risken att låta något underlig, men det bjuder jag på. Klibbet kan ha med flera orsaker att göra men jag tänker inte gå närmare in på det, nej, jag skriver för att få igång mig själv. Och det finns mycket att få igång, åh herre ja. Städet till exempel. Ska jag gå med min källsortering? Den börjar bli pinsam.

Gört, gjort.

Det är söndagssyndromet. Att för första gången på veckor ha en dag utan något att göra. Och då har jag ändå gjort saker idag. Saker alltså.

Men.  Så är det. Och det där med uttömmande beskrivningar om allt som händer - det känns ganska långt bort. Jag skulle ju ha skrivit om New York va? Om Bestival. Och om allt, och om Håkan Hellström i fredags. Det kanske hade varit något. Om knöende tjejer. Om femton år.

Bland annat. Och ett projekt som man är inslängd i. Ett projekt att göra ett flerbostadshus. Och om ord. Och om sådant.

Men istället så kanske jag visar något efter att jag har framkallat lite film. Jag är inne på min fjärde 120 rulle nu.

För vad jag har suttit och klämt på ett tag, för att jag inte haft någon egentlig lust eller anledning, är min köpcrazyness från New York.

YES I SAID IT!

Åh! Man borde inte haka upp sig vid materiella ting (mässar)
Som att jag skulle kunna låta bli inne på Strands. Ja, jag gjorde det. Nu är det kört.
OCH JA DET ÄR SANT JAG HITTADE DEN OCH JAG KÖPTE DEN!!!!


 LYCKAN, GLÄDJEN, SALIGHETEN.
Och nej jag har inte försökt läsa särskilt långt i den. Men alltså...
LYCKAN!

onsdag 14 september 2011

.

Fck retorik

tisdag 13 september 2011

Hemma och inslängd i skrivprocessen

Hej.

Det inre barnet/jaget slar bakut och tar över totalt.

Jag kom hem igår. Klockan 22. Från festivalen med det fyndiga namnet. Bestival. Och ja. Det var värt. Fruktansvärt värt och så. Men damn. Hemma väntade disk, en möglig tekopp (jag visste inte ens att te kunde mögla) och, framför allt, ett tal som skulle skrivas.

Och skola att gå till. Skolan gick ju bra och så. Men talet. Varför skriver jag inte på det? Varför har jag ingen skrivare? Varför skriver jag inte på mitt tal? Som ska framföras i morgon. Inför halva retorikgruppen. Risken att jag inte kommer att ha framställt ett tal till i morgon är ganska stor.

Jag tänker mig att jag ska skriva något utförligt om min resa de närmaste dagarna, men nu. Nu handlar det om att visa att jag är vid liv - eller framför allt skjuta upp den jobbiga skrivprocessen.

tisdag 6 september 2011

en charmig skärgård kanske

Man kan se det som att jag gör små öar på mitt golv som jag får kryssa mig fram emellan. Skrivböcker på köksgolvet, grejer från new york kvar i vardagsrummet, en gammal soppåse som börjat lukta i hallen

jag tänkte ta ut den i morse, men fick springa till bussen.

bl.a.

Jag tror att det är en del av mitt sätt att bo. Över hela golvet.

måndag 5 september 2011

från gbg till stockholm och tillbaka på en dag

Och som min bästa och finaste vän sa igår:

"För att bli en bättre människa så måste man jobba med att inte tänka på vad folk tycker om en. Och man får verkligen jobba med det aktivt hela tiden!"

Det var söndagseftermiddag och vi var på väg från Stockholm. Hon hade ringt mig på lördagskvällen och berättat om sin situation och jag hade gjort en snabb överslagsräkning i huvudet och sa:

"Men jag kan ju följa med"

Och så blev det. Det blev en himla massa musik. En himla massa bra musik. Åka ut ur Göteborg till Silent Shout, åka i inlandet (jamen inland som inland) till M.I.A på högsta volym och in i Stockholm till Prodigys The Fat of The Land. Lasta in alla flyttsaker i lägenheten för att sedan ta sig tillbaka till David Bowie, The Kills och framför allt

Scissor Sisters och The Clash

till vilka vi skrålade högt. Ja, vi tog falsetten, kunde alla texterna och diskuterade konstköpare och bostadsarkitektur däremellan. Andra ämnen som vi hann gå igenom var bl.a. Veronica Maggio vs M.I.A. och allt vad det innebar. Well.

Vad gör man väl inte.

Och som sagt, slutsatsen. Att jobba aktivt med att inte bry sig om vad folk tycker.

JOBBA AKTIVT AKTIVT AKTIVT!

ja.

lördag 3 september 2011

några timmar senare

(vad som jag inte sa till någon, och vad som jag inte sa till personen som sa det, var att jag fick månadens komplimang, tror jag, eftersom jag har minne som en fisk, men
"du dödar allas hjärtan med dina läppar och ditt hår"
så ger man en bra komplimang. Chocken. Glädjen. Röda Sten.)

söndag 28 augusti 2011

apropå konstiga videor

Och konstiga videor som var ett ämne som behandlades igår.



Damn, vad jag hade glömt av just HUR jävla konstig den här var.

Och jag älskar både låten, bandet och ja, videon.

Animal Collective!!



fantastiska videor! den här featar tydligen the Brooklyn based FLEX dance crew

nyans

kommer på mig själv med att tänka: "nej, hon är för glad, jag kan inte relatera till det"

och inser hur dumt det låter. det är väl snarare så att jag inte kan relatera till det onyanserade.
Allt har nyanser.

Men självklart är det lite roligare att slänga ur sig svartvita, kompromisslösa tankar.

hostar sönder halsen

Kan man gå en kurs i ordkunskap?
Eller gäller det bara att spela tillräckligt mycket alfapet? Eller läsa tillräckligt med böcker. Damn, jag tycker att jag läser böcker.

Jaja. Hur blir det nu då? Med skolan i morgon, tvåan - wow, och ett helt år framför mig. Visst, jag har ju inte haft mer än drygt två veckors semester och ändå är det ju som att börja på något stort och nytt. Eller. typ.

Så,
ska jag jobba på coolet då?
eller go all the way med entusiasmen?

Whatever.  

utsikt från harlem ymca. Åt vilket väderstreck? no freaking idea



lördag 27 augusti 2011

glad av åska och blixtar

Jävlar vad det åskar ute! Klockan är tio i nio, det är mörkt ute och det åskar och blixtrar om vartannat. Regnar. Det var inte helt oväntat efter det febriga vädret igår.

Jag samlar ihop dikter, tvivlar lite. Men det är för ett syfte. Det verkar som att WÖÖÖOW! vilken blixt! jävlar dunder.

Det är ju annars helt underbart att vakna på morgonen när man inte mår 100 en timme för tidigt. Med en jävulsk hosta som gör det omöjligt att somna om. När man ska fucking jobba. Åh. Plikten kallar och jag kan inte med att anmäla mig sjuk. Jag ligger ju inte i frossa längre.

Och för att återknyta till i går och min hyllning till min radioapparat - jag är helt klart fortfarande av samma åsikt. Den är jättefin och ger ett jättefint ljud! Fantastiskt att kunna ha den och låta den stå på jämfört med att lyssna på utvalda program på internet!

alltså random skit med andra ord

fredag 26 augusti 2011

hymn till radioapparaten

p1
radio

vad jag inser hur mycket jag har saknat att ha en radio som kan stå på.

p1

stil

mammor och döttrar

pensionärskanalen deluxe

torsdag 25 augusti 2011

Emma vs Brädspel

Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta brädspel. Aldrig. Ända sedan traumatiska minnen från barndomen av oändlig uttråkning och förnedringen i nederlaget. Jag har liksom undvikit all sorts spelverksamhet på grund av dessa traumatiska minnen från mitt egna dåliga humör vid nederlaget. Eller med andra ord:

Dålig förlorare.

Och, fick jag erfara nu idag. Inte helt okej vinnare heller för den delen. För det visade sig att brädspel var just det som dagen hade i beredskap för mig. Jag hade snarare tänkt ligga hemma och tycka synd om mig själv och lyssna på P1 och försöka hantera rastlösheten. Varför? Jo för att jag är fucking sjuk.

Det kom jätteplötsligt. Jag vet inte om det berodde på något konstigt dåligt immunförsvar eller om jag bara råkat stöta på ett osedvanligt äckligt virus för på en förmiddag gick jag från att ha mått helt okej till att ligga och skaka i fosterställning på golvet. Eller typ i alla fall. Skaka är väl att ta i. Men inombords skakade jag. Huvudet kändes som att det skulle gå i tusen bitar och magen vände sig utochin inuti min kropp.

Inte överdrivet trevligt.

Detta var alltså i förrgår och med största sannolikhet hade jag feber, feber som jag kände efterdyningar av både igår och, som det visade sig, idag. Och ändå skulle jag vara hurtig och ut och röra på mig. Den jävla rastlösheten. Jag var till och med ute och promenerade i går! Herregud. Jaja. Och idag då.

Det måste ju ha varit den bortrinnande febern som gjorde att jag sa ja till att vara med på något som blev marknadsfört som brädspelsmayhem. Jo.

Och till min stora förvåning bärsärkade jag inte, jag kastade inte alfapetspelet i väggen och gick inte därifrån av ilska. Nej, okej, det kanske inte var till min stora förvåning, men att jag hade kul, det däremot! Det kanske berodde på att vi jobbade i lag. Det kanske berodde på att vi var jämna lag. Det kanske berodde på att vi spelade ordspel som alfapet. Det kanske berodde på att mitt lag vann en omgång.

Dålig vinnare.

Men ändå. Brädspel.

Ibland förvånar jag mig själv.

måndag 22 augusti 2011

Resonemang och resonemang

Vi vet ju alla hur oerhört roligt det är att tänka och resonera utifrån förutfattade meningar. Att dra paraleller utifrån sina fördomar. 


Ja, vad hade varit värt utan det nöjet?

... så började jag skriva i går förmiddag. Jag hade tänkt mig ett vettigt inlägg om
fascinering,
besatthet
och att gå helt upp i något

vilket ju i och för sig skulle kunna vara samma sak.

Och jag hade tänkt resonera huruvida det var ett manligt eller kvinnligt fenomen, utifrån mina fördomar, förutfattade meningar och samhällets värderingar, eller typ. Och huruvida det sa något om mig, om det definierade mig på något sätt. Eller om jag är mitt..? Eller nej.

MEn det gjorde jag ju inte. Jag gjorde det nästan och snarare idag. Nästan. Fast mer som äh.

Jag lämnar de eventuella slutsatserna där också. Det är ju också som bekant mycket roligare med resonemanget än med slutsatserna. Det är det många som tycker, även de som förväntas ha en slutsats på sitt resonemang. Men, resonemang för resonemangs skull. Det är fan i mig inget fel på det!

Så. Då var det sagt.

Idag vill jag säga att jag gillar Huset Mittemot i P1.

lördag 20 augusti 2011

mthrfckn mao

Alltså, götta ner sig under en filt, lyssna på musik på spotify utan att orka koppla in datorn till högtalarna för att få någorlunda vettigt ljud, bli någorlunda inspirerad till att pilla med nya spotifylistor, läsa löjliga/engagerade träningsbloggar, googla, vänta på att kroppens vätskebalans skall återfinna sig, någorlunda.

Dagen som är idag.

onsdag 17 augusti 2011

ren och skär musik (haha oj oj oj)



via karins konstgrepp såklart, eftersom renar aldrig är fel och särskilt inte i den här kombon som självklart är värd att uppmärksammas. Så där, uppmärksammad.

tisdag 16 augusti 2011

hemma

Spelar skivor.

är nöjd.

onsdag 10 augusti 2011

hello new york



goodbye gbg, hello new york

tisdag 9 augusti 2011

albatross

New York i morgon. ett gäng timmars resa. Ett knippe. Över Atlanten.

för att möta upp på hostelet.

lite nerver.

gosh, det här har jag ju aldrig gjort förut. lite som att åka balder.

Men. För att anlägga en hurtfrisk ton och sluta låtsas om min något stela nervositet så ska det bli helt fcking awesomely amazin. Tror jag. För det är ju New York! Damn!

Vi ses om en vecka!

weei!

söndag 7 augusti 2011

fatherfucking peaches

Visst är det underbart med sommarens musiksmak! Ambivalensen bara sprutar ut ur mina otillräckliga högtalare  och jag känner hur min allmänbildning i musik ökar upphöjt i tusen. Eller så.

nu är det Peaches.



det väntade jag mig inte.



Fan, vad jag gillar henne.

Och jag hade gärna utvecklat mina tankar över den här morgonen, men bussen till sista dagen på jobbet innan semester går snart... så... well, yes.

En sak bara. Spotify beskriver Peaches som vulgär. Hade de beskrivit en gangstarappande man på samma sätt?

Bara en onödig tanke.

lördag 6 augusti 2011

jo, en lite upptäckt

Förresten.

Efter att ha kollat på lady gagas telephonevideo ungefär tre gånger, inser jag att:

tjejen som sitter i fängelset precis innan Lady Gaga svarar i telefonen och låten börjar, det är ju RASHEEDA! Kvinnan med den fantastiskt snuskiga låten! Det är hon med afrot som säger woow.
 




snygg

Men asså, hennes videor är säkert fullsmockade med kändisar som inte jag har en aning om vilka de är...

en mulen morgon

Det är många barnfamiljer som bor här i området. Tänker jag på.

yr.no säger att det skall vara växlande sol och molnigt. De ljuger. Det regnar. Så där som det gör i Göteborg. Det här ifrågasätter min livssyn, jag kan inte lite på yr.no. Jag ser ju mitt framför mina ögon att de ljuger. Svek.

Det är morgon. Och jag har kokat min pasta till matlådorna, och gjort mitt kaffe, jag har till och med sprungit. Men. Det är något. Det är något annat också.

Jag tittar ut genom fönstret på de som går där. Mammor och pappor med sina små barn. Med paraply. Det är fascinerande med barn. Jag botade ju förhoppningsvis min rädsla för dem under min tid som förskolevikarie, men ändå. De är liksom som mysterium. De tänker ju uppenbarligen inte på samma sätt som vuxna. Jag menar, visst kommer man ihåg något av hur man tänkte.

Jag tror att jag börjar visa på utmattningssymptom. Eller så börjar sommaren ta slut (nej, för i helvete säg inte så). Men det är sant. Det börjar bli mörkare. Och det är bara helgen kvar på jobbet innan jag tar semester. ÄNTLIGEN. Vad for genom mitt huvud när jag erbjöd mig att jobba två veckor extra? jo pengar, såklart.

hm. Men. jo.

Utmattningssymptom: misstänksamhet, tillbakadragenhet, likgiltighet.

Fast det märks troligtvis inte. Man kan inte vara utmattad om man måste prestera något. haha, wtf prestera!? Snygga skivor eller? Jaja.

Kaffe is good.

det spricker upp

fredag 5 augusti 2011

Lady Gaga

okej. lady gaga.

hon hade aldrig kommit undan med sina videor om hon hade låtit på ett annat sätt. Och jag har rätt svårt för sättet hon låter på. Men. Efter att ha känt att det äntligen var dags, satte jag mig häromkvällen och tittade igenom hennes videor på youtube. Och seriöst.

Jag har nog alltid haft svårt för Lady Gaga. Hon ger mig liksom för höga förväntningar genom hur hon ser ut, för att sedan krossa dessa förväntningar brutalt så fort låten går igång och jag måste byta eller stänga av eller ja för att stå ut med mig själv. Ungefär.

Men så, efter att ha plågat mig igenom de första sekunderna av låtarna och vant mig... och istället tittat på videorna. Seriöst.

Jag tycker fortfarande inte om musiken, men man kan säga att jag är oerhört fascinerad av henne. Och jag gillar det. Jag gillar det fruktansvärt mycket.





Jag har exakt samma känslor för Beyoncé. Hon är awesome, men ... musiken.

Och vår kära Lady Gaga hade aldrig blivit så stor utan kombinationen av just den musiken och de videorna/fenomenet/utstrålningen/imagen.


Alltså, bara en tanke så.

måndag 1 augusti 2011

löjligheter

Hur undviker man löjlighetsfacket?

Går det?

Eller är jag bara sådär mänsklig nu så att jag ser löjligheter överallt för att jag själv är rädd för att vara löjlig, för att jag kanske är lite löjlig?

söndag 31 juli 2011

combat rock, min värld

Alltså, sorry för långa och ointressanta inlägg om mitt liv. Jag vet ju med mig att det inte alltid är fruktansvärt intressant.

Men sen tänker jag att man kan ju alltid låta bli att läsa.

Att jag själv är något fascinerad av mitt eget liv tänker jag ter sig ganska sunt.

Hursomhelst.

I dag har jag spenderat morgonen med att lyssna på Combat Rock för ungefär eh femte gången sedan jag köpte den igår. Först i okronologisk ordning, sedan från början till slut. Jamen, jag hade ju upptäckt texterna i det där skivomslagspappret! NÖRD!



ja.

och en ny dimension har öppnat sig för mig i min värld av combat rock. hm, eh.

och apropå en bra låt som inte är med på combat rock:

lördag 30 juli 2011

lyckad dejt och big spender

Lördagen gick i fåfängans och shoppingens tecken. Man skulle också kunna uttrycka det som så att jag har haft en väldigt lyckad dejt med mig själv. Det du Emina, det tror du inte på va!? Haha!

Nämen. Om man bortser då från tvätten i morse, vilket kanske inte var överdrivet glamouröst, så har det varit en bra dag.

Jag kokade tre ägg, slängde ner dem i en burk, slängde ner burken i väskan. Gick (äntligen) iväg med min källsortering, kom tillbaka, hämtade cykeln och svischade ner i högsta fart mot stan. Något svettig och go parkerade jag cykeln vid Grönsakstorget och fortsatte mitt mission. Uppdraget jag hade gett mig själv var att köpa läpppennan som jag hade blivit tipsad om förra helgen.

Men först tittade jag in på Weekday och Monki för att konstatera att de inte hade något att hänga i granen. Mitt kroppsliga tillstånd förde tankarna till svala hav och sjöar, så jag ringde Linnea för att se om hon var ledig för ett bad i Finnsjön, men nej. Jobb jobb jobb. Jobb jobb jobb. Hette det. Så jag fortsatte mitt mission.

Min ursprungstanke var att jag snabbt skulle fixa läppennan, kanske ta en titt i skivhandeln på andra lång för att sedan äta mina ägg i slottskogen. Och så mycket hann jag också med. Men till på köpet lyckades jag även råka köpa ett till läppstift. Oj då. Och så råkade jag gå in på HM och kände mig inspirerad till att köpa underkläder. Ja, och smycken. Och på väg från nordstan var jag ju tvungen att smita förbi den där asiatiska mataffären. Jo, nudlar, tofu och buljong.

Väl på Andra långgatan kunde jag ju inte heller för allt i världen missa möjligheten att köpa Combat Rock. Inte när jag fem dagar tidigare hade sagt att jag borde köpa den. Nej, jag kunde heller inte låta bli att gå därifrån med fem skivor.

Jag kände ruset som en äkta shopoholic. Big Spender, that´s me.

Ja, och så fick jag till slut sätta mig, något darrig av brist på näring men lycklig, i gräset i Slottskogen för att äta mina ägg, slänga av mig tröjan för att ge min kropp lite välförtjänt solljus, läsa lite Idioten och DESSUTOM!  dessutom agera hjälten som lånar ut sin cykel till en främmande man som tydligen hade glömt en massa saker i bilen och inte ville gå tillbaka ytterligare en gång.

Värst vad främmande män börjar konversera med mig då! Har jag lagt av med den där "fuck off"-minen? Eller inbillade jag mig bara den? Är det kanske snarare för att jag oftare befinner mig ute i det offentliga endast i mitt eget sällskap?

Hursomhelst så cyklade jag sedan hem, lagade mina nyinköpta nudlar och åt en massa ost. Jo, precis jag åt den själv. Lyssnade på skivor och kollade till slut på en film.

Vilken dag. Tack för en lyckad dejt, Emma!
Äsch, det var så lite.

LEDIG LÖRDAG OMFG

Tja, är det inte en lyx att sitta hemma, inomhus, en helt ledig lördags morgon/förmiddag och göra ingenting?

Lyssna på Olof Wretling sommarprata och skratta högt, bli barnsligt förtjust över att han lät Katla vara med, älska Katla, älska Olof Wretling.

Ja, tvätta, såklart, eftersom det är det är typ standard på en ledig dag. Jag blev precis klar och mötte en man på väg ner, han förstod nog inte riktigt vad jag sa när jag försökte förklara att det inte var mina kläder som låg kvar i maskinerna och lite här och var utan att jag hittade tvättstugan så. Det kanske var hans. Eller så var han  morgontrött.

Lyssna på något helt annat än female rap



eller ja.

För att sedan övergå till att googla ost.

och lufttorkad skinka.

Så att jag vet något.

Jag menar, jag har ju tänkt att gruyere är fransk, men nej, den var schweizare. En god schweizare.

Haha, jaja. Jag orkar inte förmedla mina kunskaper, jag tappade intresset där någonstans efter att ha läst om olika kvalitets- och ursprungsgarantier. Wikipedia. Ni kan fråga mig i delin när jag jobbar. En vecka till har ni på er tills min semester ÄNTLIGEN kommer. Sedan får ni försöka pricka in lördagar på antingen ojämna eller jämna helger under året.

Så. Då var det sagt. Man kanske skall försöka söka sig ut mot ljuset?

fredag 29 juli 2011

Lagom cravings

Åhåhåhååå!

Är inte det här något att önska sig eller!!!

Alltså seriöst.

namnsdag? nä, det var för en vecka sedan.
julklapp? för långt!!
födelsedag? nämen vad tänker jag, det är ju april?

okej. damn.

jag fick bara en plötslig craving-attack.

torsdag 28 juli 2011

mao

Kaffe, på golvet i mitt kök.

Eller, alltså, snarare: dricker kaffe, på golvet i mitt kök. Kaffet befinner sig fortfarande i koppen. Eller i presskannan snarare.

Spännande.

onsdag 27 juli 2011

Från föräldrarhemmet

En liten hälsning från föräldrarhemmet. Där man har blivit tilldelad uppdraget att vattna blommor och ta in post. Och detta är inte att ringakta särskilt eftersom min kära bror har varit här fram tills i förrgår.
Han är ju av det manliga könet och dessutom bara tjugo år. Brevlådan lär ju svämma över och pelargonerna dö på de två dagar huset lämnas utan tillsyn.

Nä, men, det har varit trevligt. Jag menar. En viss känsla ändå. Anlända hit, igårkväll, inse att DATORN HAR INGEN SPOTIFY OCH ATT MAN BEHÖVER ETT LÖSENORD FÖR ATT LADDA HEM DET!! Och youtuba istället. Fortsätta min färd genom djungeln av kvinnliga rappare genom att börja med bl.a. Eve. Vilken kvinna!

Och istället för att vara duktig och gå ut och springa idag, för jag kan väl tillägga att jag jobbade stängning i delin igår och skall även göra detta i dag. 11-2030, istället för att springa satte jag mig och kollade på tv istället.
Wife-Swaps på femman. Det tillåter en att skämmas lite sådär lagom. Och för att väga upp detta: Rapport på ettan. För att se hur duktig Norges, vad heter det, statsminister är.

Well.
Och sedan dricka kaffe utomhus. Vilken lyx. Vilken lycka. Balkong i nästa lägenhet efterfrågas starkt, tack.
Så.


Så bra på så många sätt.

Well. Off to work then, right.

måndag 25 juli 2011

Guys you know you better watch out

Så,

hela morgonen har jag spenderat genom att fortsätta min pågående mission att bevandra mig i världen av female rap. Förutom att tvätta då. Och lyssna på Babben Larssons sommarpratande.

Och jag kan meddela att Spotify inte direkt är kunskapens källa eller mecka eller whatthehell när det gäller detta. Så hur går det hittills då? Jo, Lady är ett guldkorn. Damn girl. Fantastiskt!



Detta nyfunna intresse skapades som ett litet frö i min hjärna alldeles innan förra läsårets slut och har påbackats av både underbara CONST och pussy made of gold. CONST skriver förutom om bra musik även om annat intressant. Det är en fantastiskt intelligent blogg som får en att känna hopp över att det finns mer än ytlighet, hjärndödhet och dagens outfit på internet. Det var genom CONST som jag upptäckte Pussy made of gold, bloggen med det bästa namnet, som skriver fantastiskt om female rap mm. De är verkligen, båda två, bloggar värda besök.

yep.

Och när jag nu sitter här och lyssnar på The Miseducation of Lauryn Hill känner jag lite nostalgi. Jag fattade ju inte alls grejen när Linnea spelade det här för mig i vår ungdom. Jag minns både när hon fick/köpte den i (var det) mellanstadiet och när vi spelade den i lägenheten i Mölndal. Jag kommer ihåg bordet vi satt vid, spelaren vi spelade den på och fönstret och vi var väl 14. Jo vi var 14. För min del hade jag svårt att acceptera att något annat än Nirvana kunde kallas musik.



Men åh, vad jag hade fel och det har jag väl motbevisat ett gäng gånger efter det.

lördag 23 juli 2011

det som bara skulle bli new yorkpepp

jobb
pepp
new yorkpepp
the fat cat
öl
vin
sprit
google
new yorkpepp
läppstift
svingeln
coleslaw
ut
fantastisk lägenhet i vasastan
stockholmare
ut
magnus och magnus
fransmän
fransmän
spårvagn
fransmän
mitt andra hem
fransmän
musik
midsommar
fulla damer på bussen
nu 03:08

det där med att ha sina bästa kvällar och nätter efter att man jobbat en hel dag tio till nitton

onsdag 20 juli 2011

freaking ugnspannkaka



Ja så kommer man på varför man gillat att baka. Tillfredställelsen av att sitta och betrakta whatever det nu är man håller på med, och se hur det sväller och får färg. Tillfredsställelse och lycka!

Och någon timma efter så där: matsvettningar.

Jag kanske inte borde ätit upp mer än halva... Det skulle ju räckt till fyra personer enligt receptet. Och jag upptäckte att ugnspannkaka var mättande.

Men så, varför kommer detta sig då? Hur kommer det sig att jag blir såpass ambitiös att jag ställer mig och sveper i hop en ugnspannkaka med ugnsrostad lök, morot, palsternacka, paprika och bönor? Så ambitiös att jag ANVÄNDER UGNEN!

Jo, jag blev utsatt för övertalning. Och jag slutade relativt tidigt. Det kändes som att jag gick till jobbet för att gå hem igen. 9 - 16. Herregud. Ingenting. Kan man ens få lön för det? Ja, så självfallet var det svårt för mig att ta mig därifrån när jag väl var ombytt och utstämplad. Jag gick helt enkelt och handlade. Och passade på att fronta lite bland ostarna. Och hitta några utgångna datum.

Och när jag stod där och småpratade med Yvonne om att det var dags för mig att gå hem osv säger hon:

men varför köper du bara ett paket ägg när det är så billigt.

jo,du, tänker jag. Men jag äter ju inte så mycket.

ja, så kan du ju göra ugnspannkaka.

Och sagt och gjort.

Så på den vägen är det. Och det gjorde jag.

Vilket jag självfallet också kände mig tvungen att förmedla och dokumentera för allas vetskap. Varsågoda.

tisdag 19 juli 2011

recensera sommarvikarien

Jag kör en ledig-standard-morgon. Standard-ledig-morgon. Tvätt klockan åtta, gröt, välja p1-program, sommarpratare, Ann Petrén.

Ann Petrén.

Jag vill inte göra som kvällstidningarna, eller morgontidning (GP) heller för den delen, och sätta mig och börja analysera sommarprataren i minsta detalj.

Nej, jag tycker att det känns väldigt underligt. Varför denna konstiga sorts recension har uppkommit är för mig oförståeligt. Alltså, jag ser sommarpratarna som att något för att fylla ut sändningstid, för att de ordinarie radiopratarna skall få lite semester de också.

Varför recensera sommarvikarier?

Särskilt då dessa oftast pratar om sina egna liv. Varför recensera synen människor har på sina liv? Vad säger det om vad vi, folket, allmänheten, kvällstidningarna, morgontidningarna vill skriva och läsa om?Men, varför också låta någon undgå kritik? Det är väl snarare nivån och intresset jag ifrågasätter.

Nej, alltså.

Med detta sagt.

Jag gjorde en chansning eftersom jag inte visste vem Ann Petrén var. Jag var inte sugen på att lyssna på Carl Bildt eller någon annan gubbe. Jag är emot en manskanal på tv. Och vad säger det om mig?

Så.

Jag sitter och känner likadant som inför en fantastisk bok, eller Babel. Som att det finns något mer.

Med fantastisk musik, fantastisk livshistoria och sätt att framföra den på. Av någon anledning känner jag mig lättad, kanske för att det är något man inte alltid hör. Lättad av musik av framför allt kvinnliga artister, men inte uteslutande kvinnliga.

Jaja. Jag utger mig ju inte heller för att vara någon.

Ursäkta osammanhängande text.

Lyssna på Ann Petrén istället. Det kan göra vem som helst gott.

 
 
 Förresten finns all musik som spelas i sommarprogrammen på spotify. Värt att lyssna igenom kanske.

måndag 18 juli 2011

sug

Jag känner ett enormt sug efter att baka, men inte särskilt efter att äta.

rabarber

röda vinbär

sura körsbär

paj

fredag 15 juli 2011

torsdag 14 juli 2011

VOLVER och regn

Skyndade hem i regn. Blöt, eländig och hungrig. Klockan är sex när jag kommer hem.

Vad gör man? Jo, man äter fyra sorters ost, ciabatta och platta persikor, havregrynsgröt och te till middag.

Sätter på Babel.

Och bestämmer sig för att titta på film därefter.

Volver.

Eller Att återvända på svenska.

Almodovar.


Helt seriöst fucking fruktansvärt bra. fruktansvärt bra. borde skriva mer analytiskt än så kanske. men...

fem av fem

borde sluta betygssätta på en femgradig skala men ... har svårt att låta bli.

jag har också svårt att låta bli att fota ut från mitt fönster.

Jack White, Black Milk och det nya heta

Att hiphop och rap är det nya indie och har växt som tanke i mig under den senaste månaden. Tendenser i vissa strömningar så att säga.

Men nu fick jag det alltså bekräftat.

Jack White har producerat och samarbetat med rapparen Black Milk.

Jag säger då det.

Men det är inte dåligt. Och går att lyssna på här ett tag.

onsdag 13 juli 2011

the kills






 jag är något förälskad i hon i the kills.

nu blev det bara gamla videor, men den nya skivan är minst lika bra. minst

älska älska.

ytterligare anekdot

Igår i lunchrummet. Jag och två kollegor innan vi skall börja dagen. Strax innan klockan tio. Diskuterar hur man inte blir privat när man jobbar i butik. Hur min kvinnliga kollega blir igenkänd av dagisfröknarna. Hur min manliga kollega blev stannad på Kungsportssplatsen för att en dam (tant) kände igen honom, utan att kunna placera honom.

Själv upplevde jag detta i morse.

På väg till jobbet. För att göra en kort historia lång så kan jag börja med sinnestillståndet jag var i på väg till jobbet. Jag råkade stöta på Sofia på Korsvägen. Eller rättare sagt, hon såg mig. Jag såg inte henne. Inte förrän hon var sådär fem meter i från mig. Jag hoppar till av förvåning. Hon skrattar typ ihjäl sig. ungefär.

Men jag kommer på bussen. Jag åker hela vägen och skall kliva av. Vid det här laget känner jag igen de flesta som bor i hela orten och reagerar inte på folk. Självklart känner många igen mig också. Jag tänker inte på det.

Men som om mannen som gick på några hållplatser tidigare hade varit med under samtalet i går så börjar han prata mig. Jag har The Kills ljuva musik i öronen så jag hör inte vad han säger. Han säger att han känner igen mig.

någonstans

du jobbar någonstans här!

ja jag jobbar på hemköp

ja ja! du hjälpte mig med (han säger något jag inte riktigt hör, jag nickar och struntar lite i det, man måste inte alltid veta vad alla säger om de är kunder det gäller bara att greppa vad de vill)

Så jag nickar, ler, är snarare professionell än privat. Han säger att jag är mycket vacker, och vad säger man? Jo, man säger tack. Han säger då att jag påminner honom om en viktig händelse i hans liv.

oj tänker jag.

och går iväg till jobbet. Jobbar.

Det där med att konfronteras med människor.

tisdag 12 juli 2011

uh

bla bla

   babbel babbel

       blä

måndag 11 juli 2011

Soldyrkan och Babel

Wöow! Emma har haft en ledig dag, när hände det senast? I lördags...

Men.

Dagarna jag är ledig och dessutom inte har något särskilt för mig, de är få. Men med jämna mellanrum behöver jag det. Sådär, orkar inte höra av mig till någon om något. Bara...

tvätta (igen)
ligga i solen och skriva
och läsa Idioten
komma på att jag älskar Dostojevskij
äta
cykla ner till axel dahlströms torg och göra en James Bondavlämning av kamera
fortsätta min soldyrkan och Dostojevskijläsning i Slottskogen

och

framför allt!

köra Babelmarathon med mig själv.

älska svtplay! älska! Älska Daniel Sjölin och älska det första samtalet med vilken författare det än är. Älska reportagen. Och tycka att det är lite jobbigt när det blir diskussion. Typ störa sig på Alexander Bard. Bli inspirerad av Amos Oz, Nocole Krauss, Jonathan Safran Foer (jag hade ingen aning om att de var gifta och hade unge/ar ihop, jaha), Nawal el Saadawi och Lukas Moodysson. Älska Babel! Älska Babel.

Babel Babel Babel


Nawal el Saadawi = cool = måste läsa

Jag tror att det är filosofin jag tycker så mycket om. Om litteratur. Om författare. Om Böcker. Jag lyssnar ju ständigt på Biblioteket på P1, men det är ju ingen nyhet...

Nä, men som Amos Oz sa:

"Reading is like love-making. The more active the both parties are, the better the love-making is. And in reading a book, rather than in watching a film or theather or any of the visual arts, in reading a book the reader is a co-producer. Co-artist. He or she is a partner."

Babel del 11,
sänt den 2 juni 2011

Ja, citatet är ordagrant. Jag var tvungen att gå tillbaka och lyssna igen.

Och jag känner cravings efter Jonathan Safran Foers "Eating Animals". Jag har inte fått hans Tree of Codes ännu, men den måste ju tillverkas också så jag antar att den kommer i augusti kanske. Eating Animals diskuterades av bla Per Morberg och en annan kvinna som jag inte tyckte verkade så intressant, och jag känner seriöst för att bli veg igen.

Kanske inte borde läsa den. Jo.

Jag kommer ihåg att jag har pratat om det Babelavsnittet innan, med My och Hanna, tror jag. Så nu har jag sett det.

Dessutom har jag fått mina fötter filade, men det vill ingen veta.

Och jag har en tydlig röd/vit kant där min bikini var.
LYCKAD DAG MED ANDRA ORD!!!

Blåmärken och Iron man

Det är farlig att vara ledig en lördag. Och det är farligt att ha förfesten hemma hos sig själv. Man kan ju inte vara den tråkiga värden...

Hursomhelst.

När jag vaknade igår söndag till slut, klockan elva. Jag fattar inte hur jag vågade att inte ställa alarm när jag skulle jobba. När jag vaknade som sagt så var jag jävligt öm.

Att skjutsas på en paff cykel - inte okej.

Jag trodde dock inte att jag skulle få blåmärken, inte ens när jag sa det högt. Nej, men idag visade det sig jag visst kunde få blåmärken... Men ändå, fruktansvärt episk cykelfärd ner från mig till Botaniska och Villa Belparc. Sjungandes den enda mening vi kunde i Iron Man låten. Nu måste man ju lära sig hela...



Episkt indeed.


I am Iron Man

... jag kan förresten tillägga att innan jag kom att tänka på Black Sabbath satt jag och lyssnade på Whitney Houston, men jag måste ju lyssna igenom alla LP som jag samlat på mig...

hm.

Tilläggas bör kanske att jag ännu inte har vågat mig på Svea Jansson sjunger visor från Åbolands skärgård

söndag 10 juli 2011

försvinna


Loose Fit - Table Beggar music video from Abbie stephens on Vimeo.

Det här var ju fint och ångestladdat och så.

betraktelse

klockan är 03:38 och fåglarna börjar låta utanför mitt fönster.

fredag 8 juli 2011

Jean Jullien



Av Jean Jullien
Jag gillart

jo, alltså

btw

det som är fascinerande med stillbilder är att det lämnar så mycket för fantasierna.

det slog mig i kontrast till det rörliga.

random

(det slog mig när jag tittade på den här videon)




det är en musikstil som jag överlag har väldigt svårt för, jag har svårt för det där tjejiga sättet att sjunga på, tycker att det känns lite löjligt. Men. Bilderna. Och videon.

Intressant

Det är som att man har haft bilderna klara först och sedan gjort en historia av det. Eller tvärtom?

Får mig osökt att tänka på The Royal Tenenbaums också. Lite likartat förhållande mellan bild och historia.

the cure-morgon





Jag har börjat dagen med ögonöppnaren att The Cure är riktigt riktigt bra. Jag har lyssnat på en greatest hits skiva på spotify hela morgonen och latat och slöat allt jag bara har kunnat.

Vad annat kan man tycka med en sådan video. Typ som spökhuset gasten. 

Men alltså, mycket mer värt att lyssna på än vad jag har kommit ihåg.

Jag kanske ... av...

Vissa situtationer lämnar man med en känsla av tomhet.
andra med ett konstigt obehag eller oro

Ytterligare andra situationer lämnar man med ett leende på läpparna som håller flera timmar.

Idag var en sådan dag. Åter efter en stängning på jobbet tog jag mig själv till finfinfinfinfifninfinfinfifnififififna fina underbara människor. Ut. En och en halv öl. Perfekt. Några cigaretter för mycket.

Leendet varar länge.

Länge.

Vad som definierar om situationen ska bli någon av ovanstående verkar för mig ett mysterium.

Men vad gör väl det? Jag ler.

kombinationer är väl slutsatsen.

Och jobb i morgon, vad fan gör det.