söndag 30 augusti 2009

hon har myror i brallan

Det slår mig att folk verkar ha väldigt tråkigt. Jag var precis inne på facebook. och fyfan. Ja, jag hatar facebook. men den har en magnetisk dragningskraft som inte går att motstå. När man är uppe så tidigt en söndag att det inte finns något annat att kolla på på internet. (Åh justdetja! jag hade kunnat kolla datorpriser)

Hursomhelst. Folk försöker desperat visa hur kul de har. Men fan, alla har lika tråkigt. Eller är det jag som är negativ? jo, det kryper i mig, det är därför. Jag måste göra något snart. Drastiskt typ.

Haha. Fast, vem vet folk har väl kul med. Men det är väl det att, att jag inte känner något behov av att vara en del av deras liv. En del av deras "kul" som gör att jag ... ja. Jag skriver att alla har tråkigt när det bara är jag som..

Ja hursomhelst. Jag ska ju faktiskt träffa Linnea som är hemma efter första veckan nu. Fiking in the stad. Ja, eller vad det nu blir.

Det kryper i mig.


(jag lyssnade förresten på P3 i typ tio minuter och hörde en fantastisk electroversion av Macarena gjord av Little Dragon. Kasnke inte i nivå med studio, men den var så bra att jag var tvungen att kolla upp deras myspace. Och herre min get. Gör det!)

lördag 29 augusti 2009

det kryper i mig


(jag följde med på en pappa tur idag, körde bil och så. först till systembolaget, sedan båten, sedan farfar, sedan titta på joakim som spelade challenger. ja, en typisk pappa-tur)
Jag är schweinigt sugen på:

att dra iväg
typ indien, europa eller whatever.
volontera typ
eller språkresa! (något jag kom på igår)
måla om min säng (rött, blått, gult - men det är ingen mening för jag ska inte ha den sängen länge till ... eller?)
köpa akrylfärger
måla siluetter
klippa mig och färga håret
göra något drastiskt.
förnya mig

fredag 28 augusti 2009

Ösregn och mys.

Regnet har precis öst ner här. Himlen har öppnat sig med andra ord. Och jag kan inte låta bli att njuta. Jag kan inte låta bli att börja le när regnet slår så hårt mot rutan att det dundrar. När en kvinna skriker på bussen för att det regnar in. Nä, me like riktigt hårt ösregn... När skarpa konturer blir suddiga. Åhå!

Fascination big time. Jag vill bara studera. (regnet alltså, jag är fullkomligt övernöjd med att ha uppehåll i studierna för övrigt!)

måndag 24 augusti 2009

Vad är grejen?

vad är grejen med att romantisera skoltiden? hösttermin och vårtermin och sommrlov? vad är grejen? Livet var inte lättare då.

krig och militärer

Meep. (åh, vad jag har längtat att skriva det, jag ville skriva det som facebook-status, men det kändes upprepat)

HURSOMHELST. Nu är jag lite mer själv igen. Själv, med betoningen på att det precis har varit helg och Kristoffer har åkt iväg igen. själv, även med betoningen på att Linnea har flyttat ifrån mig. Tear. Ah, , så tragiskt är det ju inte. Jag är snarare lite avundsjuk på henne som har möjligheten att flytta. Det är ju så schweinigt dyrt!

Jag har för övrigt funderat en hel del på det där med militärer, allmän värnplikt, lumpen och så. Ganska självklart när man tänker på det. Det har varit det allmänna samtalsämnet under helgen, trots vi faktiskt inte har pratat om det överdrivet mycket. Ja, hursomhelst. Jag känner mig så sjukt ambivalent till lumpen. För å ena sidan, hade jag också velat testa mina gränser. Leva under rätt extrema förhållanden. Lära mig skjuta med vapen, marschera, se var mina gränser går och vad jag klarar av. Vara ute i skogen. Överleva.

Ja, faktiskt.

Men samtidigt är jag väldigt tveksam till den kontroll och likformighet som det finns i militären. Alltså, inget avvikande är ju tillåtet. Det gäller strikt kontroll över allt. Det är förbjudet med öppna fickor och att inte ha på sig mössa utomhus. Det kan verka löjligt men samtidigt förstår jag också nödvändigheten att ha alla regler. Men ändå! All denna strikta kontroll. Hur känner man sig som människa, när man inte tillåts vara individuell? Men det kanske inte är så farligt som jag tänker mig. Auktoritet kan kanske vara skönt. Vi pratade vid frukostbordet i söndags om vad det var som fick alla att lyda. Jag och monica förstod det inte, medan jonathan som också gjort lumpen sa att det kanske var för att man visste att det var rätt. Eller, jag tror att det var det han menade i alla fall.

Att sedan utbildas i syftet att kunna ställa upp i krig. innebär inte det även att man kan vara tvungen att döda, eller beordra att döda eller skada en annan människa. Åt helvete med vilken uniform människan i fråga har. Att bekämpa våld med våld.

Att bekämpa våld med våld. Föder inte våld bara mer våld? Makt och våld. Nej, jag hade aldrig anmält mig frivilligt till lumpen för jag känner att det hade gått emot mina principer. Jag har ju sedan valet, eftersom jag är tjej. Men ändå. Just för att jag är tjej, känns det så lockande. Men... ja. Och sedan, ska man göra något ska man göra det ordentligt. Inget halvdant.

När jag fick en broschyr om lumpen för tjejer på posten för något år sedan slängde jag den direkt i papperskorgen. Jag kanske rev sönder den innan utan att öppna den. Jag behandlade den som om det var reklam för Sverigedemokraterna.

Till viss del för att det antagligen lockade mig.

måndag 17 augusti 2009

Ah! myck3t!

"eh, haha, ett par tuttehållare på golvet där!?"
"ja..."
"är de mammas.. "
".. de är mina.. de skavde så jag tog av den"

Min pappa i ett nötskal. detta var i alla fall vad han sa när han kom in i datarummet. Mm, ja, den skavde så jag glömde att jag hade slängt ner den på golvet. Jaja, vad gör man väl inte. Helst har jag ju lust att ta på mig pyjamas Men jag är lite för lat för att springa upp och byta. HURSOMHELST...

Jag har haft helt sjukt fullt upp de senaste dagarna.

Tisdag: de ringde från kommunen och ville att jag skulle jobba onsdag och torsdag. Men jag kunde bara tacka ja till onsdag pga Way Out West. Trots det smsar jag Sofia för att se junior boys. Jag kände att det kröp i mig efter att göra något. Så vi såg junior boys på kulturkalaset. De var bra! Väldigt bra, och jag var hemma tolv.

Onsdag: Upp klockan sex för att gå till förskolan jag skulle arbeta på. Fullt med barn och personal man inte vet om man skall tycka om eller tycka illa om. Men ändå. Barn! Barn, barn barn! jag var så trött att jag knappt visste vad jag hette. Ändå gav jag mig av in till gbg för att se detektivbyrån och senare markus krunegård med sofia. Detektivbyrån gav rysningar av igenkänning och markus krunegård hade en helt otrolig energi! helt otrolig. Jag älskar markus krunegård. visst jag kommer aldrig att lyssna på honom hemma (men man ska aldrig säga aldrig) men live... wow! Efteråt somnade jag nästan på bussen hem, det händer aldrig mig annars.

Torsdag: Upp tidigt igen för att åka in till Scandic Rubinen på Avenyn där jag skulle sitta och sätta på band. Och inte sätta på band utan byta ut biljetter mot festivalband till way out west. Där skulle jag jobba från 11:00 till 01:00. Vilket gjorde att jag missade min sista buss hem. Pappa fick hämta mig och dagen efter märkte jag att jag utvecklat två nya muskler på mina armar! Jeeez! Men trots att man var halvt psykotiskt efteråt var det inte så farligt. Det fanns ju hela tiden något att göra. Mer än majoriteten av festivalbesökarna hämtade sina band hos oss. dvs mer än 10 000.

Fredag: Way Out West. vad såg vi? Eh, band of horses (som var lite sådär, men oherreminget vilka tatueringar sångaren har. me want!), robyn (jag har helt ändrat min uppfattning om henne! hon är underbar. älska älska älska, så jävla häftig!) antony and the johnsons med Göteborgs symfoniker (visst, vi såg bara lite, men åh så fint. Antony är så fin, som en gammal man som ser ut som en gammal tant - eller tvärtom) Röyksopp (goddamnit! bästa jävla konserten på länge, jag kunde alla låtar utom den sista som verkade vara improviserad fan vad underbart. alla hoppade runtomkring så jag hade inget annat val än att hoppa med trots att jag föredrar att dansa istället, men jag hade inget inget över huvud taget inget emot det. inget alls. goddamn!) arctic monkeys (änna riktiga divor. verkligen. Men ändå, riktigt heta. riktigt bra. och ja, visst ser sångaren helt okej ut trots det nya håret...) och till slut Elron alkan (?) på världskulturmuseet. Riktigt bra det, med. jag hade lust att vara ute hela natten, bara dansa och dricka mig full, men jag tog halv tre bussen hem.

Lördag: vaknade med huvudvärk. som ett stämjärn om mitt huvud ungefär. vi såg [ingenting], Vampire Weekend (fan, vad de nya låtarna är bra va! verkade så i alla fall) i regn, Nas, Basement Jaxx (jävlar vad vi dansade. sjukt häftigt!) och Lily Allen som var rätt tråkig. Visst hon var okej, visst hennes "lousy acoustic bit" av konserten var galet bra osv. men ändå tråkig. Vi gick tidigt och eftersom ingen ville följa med mig och se magnetic man världskulturmuseet så fick jag bege mig hem. Besviken. sjukt besviken för att missa dem. jag är inte den som sitter och lyssnar på dubstep hemma, men då kände jag för bas. Jag kände för hård bas, och att dricka. att åka hem med 03:20 bussen från nisse. fan, vad sur jag var. Men jag förstår Sofia och Filip för att vilja åka hem. Jag hade möjligen gjort samma sak om jag vore med Kristoffer.. eller , inte den kvällen. Men jag förstår ändå.

Söndag: vaknade sur och besviken vilket följde med mig hela dagen. läste en sjukt tråkig bok, jag har väldigt svårt för chick-lit men har bestämt mig för att läsa ut boken av ren envishet.

Måndag (idag): förskolan ringde och ville att jag skulle jobba från halv nio till sex, vilket jag nästan gjorde. Jag hade ingen nyckel så det var lite knöligt om jag skulle gå sist och lägga nyckel under mattan och så.. hursomhelst. Jag fick byta blöjor, ha sagostund, äta lunch själv med dem och vara kvar med de sista barnen på avdelningen. Jag är trött som en apa, men det känns bra. Kristoffer ringde mitt i leken och det kändes bra. Väldigt bra, trots att vi inte kunde prata.

Så.

Trött som en apa som sagt, om dem nu blir trötta. Isåfall är jag en sån där trött en. Jaja, jag sitter nu och lyssnar på Benga, efter vad jag missade i lördags och håller på med ett usb fyllt med musik till Sofia i morgon. så kan det vara.

En kopp te någon?

tisdag 11 augusti 2009

Min blodhistoria






ey yo. Jag fick en sån där lämna-blod-grej igen. vilket sätter mig i en knivig situation. Eller. När man tänker efter så är den ju inte så knivig. Så här är läget: innan jag fyllde 18 bestämde jag mig för att när jag blir stor skall jag lämna blod precis som pappa. Sommaren efter att jag fyllt 18 följde jag därmed med pappa till Sahlgrenska för att ta prover, blodtryck etc etc. Jag hade inte aids och ett blodvärde på 126. 125 är gränsen för att lämna blod. Allt över 120 är normalt. Dvs jag fick lämna blod. Vilket jag gjorde. Under hösten. I september ungefär. Då hade mitt blodvärde sjunkit till 123. Jaja, bara jag inte sänker mitt blodvärde så är det okej. Jag är lite stressad osv, tänkte jag.

Så när nästa kallelse kom, traskade jag (ja, snarare tog bussen och spårvagnen) åter ner till Sahlgrenska. Jag tror att jag vid det tillfället även hade med mig Kristoffer. Hm. Ja. Då hade jag blodvärde 118. Ingen bra trend. Jag var alltså även nu tvungen att vänta åtminstone ett halvår till nästa gång jag skulle lämna blod och då skulle jag be dem ta ett litet blodprov innan. Sagt och gjort. Jag väntade tills i somras och traskade åter ner. Själv denna gången på grund av en incident med en hund. Inte värt att gå in på nu. Och jag hade blodvärde 123 igen. Damn. Och nu sa tanterna på blodcentralen åt mig att jag inte fick lämna blod förrän jag hade 127 i blodvärde.
Det var min blodlämnarhistoria. Jag väger över 50 kilo osv så det är ju lugnt. Men jag bestämde mig för att jag skulle få bättre blodvärde. Det var en bidragande anledning till att jag bestämde mig för att börja knapra kött igen så smått. Och detta var väl en och en halv månad sedan. Ja.
Så situationen är inte knivig. Trots att jag vill så är det nog inte så vettigt att lämna blod just nu. Jag får vänta åtminstone några månader kanske.. fast då är det ju vinter och blodvärdet sjunker... jaja. Det löser sig.

Jag har ingen lust att åka ner till Sahlgrenska bara för att bli hemskickad igen.
Det är skönt att skriva utan att tänka

foto

hej, jag skannar bilder.

måndag 10 augusti 2009

åh, gimme

nån rik person som känner sig väldigt generös? eller är det så att ni bara råkar ha detta om ligger och skräpar? hursomhelst så önskar jag mig...

en laptop
en cykel
en bil
en kamera

tack så mycket, det uppskattas. på återseende.

fredag 7 augusti 2009

mosik, osv

MC Gi är något jag hade kunnat tänka mig gå omkring och lyssna på i min iPod. Så slipper folk klaga på att jag lyssnar på deprimerad musik. Folk... Det var länge sedan jag lyssnade på ny musik bara. Så jag håller ju på att försöka vidga mina vyer. Eh, ja typ.

Det är äntligen helg igen! Yeeeiey! Himlen är plå! Mihi. Och jag skola nog ut med das Boot! Segelbooten dvs. Ja, det är bra att hålla sig sysselsatt. Jag som hade tänkt tagga ner nu ett tag. Det löser väl sig. Morgnar och dagar är okej. Det är nätter som är för jävliga. Så det kan vara! Det är väl därför jag gick upp halv åtta idag. Av eget bevåg, som det kan kallas.

Lyssna på Mc Gi. jag hörde henne på P3 Lab i onsdags och föll lite. Mexikanskt är det i alla fall. jag vill till Mexiko, någon som mer vill dit? jag vill till Argentina med, efter att ha sett på Packat och klart (ja, jag har fritid). Hm, när pengarna börjar rulla in kanske, när nu det sker.

tjohejs.

tisdag 4 augusti 2009

förskolevikarien Emma???

Åh, hej. Åhej. Åhå. Åhå! Ja. Det är eftermiddag, skulle man kunna säga. Och jag kasnke ska bli förskolevikarie. Ja, så det kan gå. Jag funderar på att försöka hitta något vid sidan av samtidigt. Tänk en massa barn! Och jag som tycker att barn är rätt jobbiga. Jag vet inte. Vi får väl se vi får väl se.

måndag 3 augusti 2009

Hej

jag ändrade runt i bloggen lite. men vad spelar det för roll när ingen läser. hah, ja spela roll! WHAT-EVAH!

tihi

så där ja

Haj, helgen är över. Och ja, nu skall jag snart iväg. Vilket är skönt. Jag har haft paus från jobbsökandet hela helgen. Och ja, den (helgen) har varit bra. Den har varit väldigt bra av flera anledningar - men främst för att Kristoffer varit hemma och jag har saknat honom. Hm. ja, hursomhelst. Så var det att fortsätta med jobbsökandet till kvällen. Till Linnea nu då.

Mais oui.

lördag 1 augusti 2009

valpar, soldater, danser, flytta

trött. mm, jag är trött. Men jag tror inte att det var det jag hade tänkt skriva om. Jag hade tänkt skriva om en massa skitsaker. Typ en rad ur Kings Of Convenience som slog mig när jag satt på bussen hem:

I make you laugh by acting like the guy who sings
And you make me smile by really getting in to the swing

getting in to the swing getting in to the swing getting in to the swing getting in to the swing

Texten kommer från låten I'd rather dance with you av Kings of Convenience. Och jag har inte orkat byta album från min iPod. ja, vilket resulterade i att jag lyssnade om skivan ganska många gånger. Från det att jag åkte till Kristoffer (soldaten!) tills jag kom hem och skulle dela ut reklam. Då blev det gorillaz (ja, jag vet... men de var trevliga sällskap på min reklamtur). Och det var förresten när jag seglade med far min som frasen ovanför satte sig i mitt huvud och fick mig att le.

Men nog, om det, det var inte alls meningen att fastna där. nä.

Vi har en valp hemma. En Maiken. Så det är tre skithundar och en liten kisemis i huset. Ja och en far och en jag dessutom. Men valpen. Goddamn hon är söt. Och det var det jag ville säga. Egentligen. Hon är sjukt godtrogen - klappar man henne på magen blir hon sketglad. Och hon är vild som bara den när hon vill.

Och dessutom... är hon inte rumsren. 4-5 månader bara. Linas valp faktiskt. Någon (pappa) har snott kameran så jag kan inte visa hur söt hon är när hon sover typ bredvid mig.

hursomhelst, en till sak jag ville säga var att jag de senaste två tre dagarna verkligen blivit besatt vid att flytta hemifrån. Jag satsar ju på att skaffa jobb, vilket som helst som ger mer lön än reklam, och sedan. Bam bam bam! Ska jag flytta. Så fort jag har en regelbunden inkomst att betala hyra och sån skit med. Det slog mig nog att det faktiskt inte var ett så långsökt mål när jag nästan fick jobb hos Linneas mamma. Och samtidigt nästan skaffade mig en bil, om jag inte tackat nej.

Jaja, det var nog allt.